Världens finaste. Är sådär extremt emotionell och berörd av Håkan Hellströms låtar. Sitter här och relaterar till vart och vartannat ord i texterna. Av någon anledning känner jag mig lite gråtfärdig, och jag vet inte om det är av lycka, sorg, musiken eller någon salig blanding av dem. Känns som om läget är allmänt förvirrat och - som det kontreollfreak jag är - så känns inte det 100. JAG SAKNAR EMMA. Självklart saknar jag alla andra också, men detta är speciellt. Detta är första gången sedan tvåan jag är borta från henne såhär länge. Min fina, charmiga, roliga, underbara Emma. Absitnensen slår till hårt! Abstinens är förresten mitt nya favorit ord. Man kan aldrig få för mycket abstinens, speciellt inte nu på sommaren! Det kanske är abstinens plus värmen som gör mig så yr i tankarna? Jo, vi får nog ta det som en förklaring. Och med det tackar jag för mig, för dagen. Tack vänner!

Ledsen att mina inlägg de senaste dagarna vait lite smått deppiga och osammanhängande. Jag ska rycka upp mig snart... snart, haha.