@":?!*^#%^+

- härmed varnar jag er för ett tjurigt, otrevligt inlägg, känslosamt instabila läsare rekommenderas scrolla neråt -
Jag är bara sådär utomjordiskt trött. Huvudet dunkar och har sig, det skulle knappt förvåna mig om det helt plötsligt hoppade av halsen. Och detta är resultatet av en relativt skön skoldag. Alltså sablans MACKARONER - min skolmotovation ligger i bottenläge. Dessutom är jag ganska sönderledsen över en sån värdslig sak som dans. DANS liksom. Men så är det helt enkelt. Jag vill så gärna dansa disco, mitt hjärta slår dubbla slag för tävlingar och bara träningarna till och med. Men tyvärr har jag ett okänt fel på mina andningsorgan som gör att jag får astma liknande anfall när jag dansar. Och det gör att jag varken kan tävla eller träna fullt ut. Det kanske låter oerhört trivialt när ni läser detta, men dans är en viktig del av mig (hur klyshigt och sliskigt det än låter) och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska ta mig till just nu.
Det gör mig mentalt utmattad och sur att ett års läkarbesök och utredningar inte lett fram till något i stil med hjälpmedel eller medicin, eller ens svar på vad det är. Nu väntar fler läkarbesök och jag vet inte vad. Och så ska jag sluta dansa och tävla för den delen. Kanske blir det en street lektion i veckan men annars så tar det stopp. Det känns lite som jordens undergång - men det är ju meningen att jag ska gråta när jag är tonåring. Efter regn kommer solsken, och så vidare. Men just nu regnar det bara förjävligt mycket.

Ledsen för det trevliga inlägget, men ni som följt bloggen ett tag vet att jag måste ha mina små psykbryts-inlägg ibland, innan jag kan komma tillbaks med nya tag! Kram på er (gammal bild, haha)



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0