Som rubriken antyder är jag glad... INTE. Jag vet att underhållningsvärdet är 0 i såna här utbrottsinlägg men jag måste skriva av mig!

 Usch, tävlingen gick åt helvete. När jag körde första gången gick det ok, men andra gången var det kaoz. Jag kunde inte andas alls så jag fick stryka mig och åka hem. Shame, speciellt när jag precis ska lämna "arenan" där tävlingen var, då jag fick reda på att jag faktiskt hade gått vidare. Sedan bröt jag ihop totalt och grinade i nästintill en halvtimme för att ALLT går dåligt.

Jaja, livet går vidare och jag ska till läkaren ändå nästa vecka och göra en grej som kallas spirometri, vilket innebär att man mäter lungkapaciteten både före och efter man sprungit sig död i trappor, först med och sedan utan astmamedecin för att se hur lungorna reagerar och blablabla... hur som helst ska vi se om det förbättrats sedan förra gången. Ledsen om jag tråkade ut er med massa ointressanta saker, hejdå!