Bra fina bilder på sistone, haha, jag orkar inteeee.

Apropå rubrikan: Nejdå, men i början mår jag alltid bra av att bli frisk. Sedan när allt hopp om att vara tillräckligt frisk att återvända till livet (hej du, kooooompis) är försvunnet, är man lämmnad kvar med en miljon jobbiga tankar om hur mycket skolarbete man måste ta igen och hur jag totalt sovit bort alla kontakter till mina vänner. Och DEPP DEPP DEPP, och så vidare...

Nu ska ja sluta leka barnslig och bara mitt-liv-suger-och-alla-hatar-mig-fast-egentligen-har-jag-dunder-vänner-mat-på-bordet-och-en-frisk-och-kry-familj-så-jag-borde-inte-klaga. Ha det gott!